RAPPORTER FRÅN FRANKRIKERESA 2016 ________________________________________________ 14 april 2016 ------------- SNAR AVFÄRD Dags igen - i morgon far vi i Spårvägsföreningen till Frankrike via Hamburg. Tror jag. För den här gången är Per Lind, som så förtjänstfullt fixar de här resorna, extra hemlighetsfull. Vi ses i morgon i vagn 6, resten av resan får vi se. Men de utlovade platserna lär vi få besöke. När alla andra sedan åker hem från Paris (alla resor med tåg. så klart), så far jag till Holland för tre dagar för mig själv i Amsterdam. Så så blir det: Reeperbahn (Hamburg) - Place Pigalle (Paris) - Red Light District (Amsterdam). Det låter väl spännande. Är man intreserad av spårvagnar, så är man. Eftersom jag har haft lite knas på höften, har jag inte kunnat sitta i barberarstolen som vanligt folk. För att håret inte helt ska täppa till öronen, har jag ägnat mig åt lite självstympning, vilket (som några sett) gett fasansfulla resultat. I dag har jag dock lyckats genomföra ett besök hos barberaren på hörnet. Allt utlöpte väl. Vi konverserar sparsamt, eftersom min spanska är lika dålig som hans svenska. Men det är en trevlig snubbe, som kommer från samma land som Shakira. I övrigt är de inte särskilt lika varandra. Jag har just tagit ned väskan från vinden och öppnat den. Den är den första att bli packad på resan. Detta ca 12 timmar före avfärd! Säkert ett av dessa ålderstecken, som blir särskilt framträdande ju äldre man blir. Snart uppför man väl sig som en gammal 70-årig gubbe. Vilket man förvisso är, men det ska ni ge XVII i. Sedan sist har jag fått en iPad av mina kära släktingar, så även vid akut internetcafé-brist riskerar ni att få resemeddelande. Den är liten och platt och lätt packad (he), inte som en tung laptop. Som jag tidigare skrivit, så reser jag ju helst lap topless. Så i morgon, tidigt (huuu)..... söderut! Halsningar Lasse _____________________________________________________ 15 april 2016 ------------- RAPPORT FRÅN MÜNCHEN Första försöket med iPad. Hittills allt väl. Tåg hela dagen. Middag i Köpenhamn. Hovmästaren talade svenskaoch servitrisen snackade engelska. Ingen av dom kunde danska. Vilken tur! Vi åt någonting stort och gott, vad det nu var. Men störst var beloppet på notan. Jag har aldrig ätit så dyrt någonting någonsin. Andas fortfarande i påse. Men ölen var OK. Vidare mot Munchen. Halvvägs pajade tåget, så klart, så vi fick släpa över våra pinaler till ett annat tåg. Nu är vi i alla fall i Munchen. Intill hotellet, tvärs övr den pyttesmala gatan ligger ett ölschapp. Vilken tur! I morgon far vi vidare. Halsningar Lasse _______________________________________________________ 16 april 2016 ------------- EXTRA RAPPORT Det finns absolut en fördel med att åka i grupp så här. T.ex. kan reseledaren upplysa en om var i världen man befinner sig. Varom alla bekant att vi icke befinner oss i Munschen, utan snarare i Hamburg. Vid vår kvällspromenad i går passerade vi några kvarter, där det uppenbarligen pågick någon slags handel av det slag, som säges vara världen äldsta. Vad vi såg var sålunda äkta vandrande hamburgare. Med två brön, som sig bör (tack, Claes för den vitsen). Återstår att sehur vandrande parisare ser ut.... Halsningar Lasse ________________________________________________________ 21 april 2016 ------------- OVÄNTAD SLUTRAPPORT FRÅN PARIS Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Kotknackaren bedyrade att det skulle gå bra att resa utan bekymmer. Jag skulle blivit misstänksam när han talade mer om sin egen förträfflighet än om min hälsa. Gud ville inte och brallorna höll inte. På söndagsmorgonen i Nancy Ville var de gamla krämporna definitivt tillbaka. På måndagsmorgonen i Paris var de närmast olidliga. För min egen och inte minst för de andras skull beslöt jag mig för att åka hem. Dessförinnan, på söndagen, hann jag dock vara med om en studie i hur knasbollarna under världskrigen levde i (just i) Maginot-linjen. Vi besökte det avsides belägna fortet Hackenberg, som bara är en bråkdel av Maginot-linjen. En hel underjordisk stad, där över tusen människor levde för att skydda mot tyskarna, vilka dessvärre kom in en helt annan väg. Vi for i blixtsnabbt i låånga, leskiga tunnlar med ett långt, smalt tåg, som en gång transporterat både man, ammunition och allt annat. Lebbigt. Men på måndagen var det kört. Utmärkt reseledare, Per Lind, som blixtsnabbt om morgonen ordnade så snabb hemresa som möjligt. Avresa från Paris 10:25, ankomst till Stockholm 10:39 dagen efter. Hela sträckan på 24 timmar och 14 minuter. Då hade jag åkt med 10 olika tåg, bytt 9 gånger, tidvis under minutdramatiska omständigheter. Som mest rafflande i Baden Baden, där bytet skedde på 3 minuter. Lyckligtvis finns det vänliga fransmän, tyskar och danskar, som hjälper gamla stapplande gubbstruttar i trappor och gångar. Färden gick sålunda Paris - Strasbourg - Offenburg - Baden Baden - Hamburg - Flensburg - Frederica - Köpenhamn - Kastrup (ID-kontroll) - (Passkontroll i Hyllie) - Malmö - Stockholm. I Flensburg och Frederica fick jag den intressanta upplevelsen att sitta ca 1 timme i en iskall väntsal. Leskiga typer gick fram och åter framför mig och den en tvärhand höga thailändska, som satt intill båda gångerna. Hon verkade obekymrad om typerna och petade ihärdigt på sin iPad, medan jag darrade av köld och skräck. Nu hemma igen. Ny tid hos ny kotknackare, som jag fått rekommenderad av Görre, en tillförlitlig kompis. Så slutade alltså den glamorösa resan, helt utan Amsterdam. Men hjärtligt tack till Per Reseledare, som fixar allt så snabbt och perfekt och till kompisarna Claes och Danne, som hållit humöret uppe med glada och galna tillrop. Nästa resa funderar jag på att vara frisk hela tiden. Många kotknäckta halsningar Lasse _______________________________________________________ 28 april 2016 ------------- HEMMA IGEN Har varit hos nye kotknackaren. Utmärkt man. Stor undersökning. Stort fel i höften. När han knackade på höger knä, for smalbenet ut, men när han knackade på vänster knä, så var ingen hemma. Röntgen och mer behandling väntar. Men det känns bra, den förre kiropraktikern var inte till närmelsevis så noggran, han fixade allt mer på en höft, om uttrycket tillåts. Tack för alla uppmuntrande mail och SMS! Vi hörs till nästa resa. Halsningar Lasse. ________________________________________________________