Hemresan gick, som ni förstår, nästan bra. Vi hämtades av buss, vars förare retade sig på felparkerade bilar och i hög fart passerade en alldeles för trång passager. Nu vet vi hur det låter när dyrbara backspeglar knäcks av en buss.
Färden gick så fort, så vi hade nog kommit tidigare till Arlanda, om vi åkt buss hela vägen.
Väl framme vid flygplatsen fick vi gå miltals i gångar och trappor, troligen halvvägs hem. Planet var försenat förstås, så vi fick sitta någon timme extra och insupa den föga gemytliga nattatmosfären på flygplatsen.
 
Efter en sedvanligt tråkig flygresa damp vi ned på Arlanda vid pass kl. 5 på morgonen. När vi kom ut från tullkontrollen, stod min yngste bror där! Mitt i natten! Något har hänt, tänkte jag så snabbt jag kunde. Kanske halva släkten dött eller gift sig eller nåt. Men icke! Denne förträfflige man hade gått upp mitt i natten och åkt ända från Trollbäcken genom stan till Arlanda för att skjutsa oss hem!! "..för det är väl lite dåliga kommunikationer så där dags..." Heder åt en sådan broder! Om ni inte har en sån, så skaffa er det!
 
Den lilla solbrännan på de delar av kroppen, som var blottade på vägen till baren, har nu bleknat. Vardagen har tagit sitt fasta grepp om tillvaron igen.
 
Tack för sällskapet, allahopa!
 
 
 
Hälsningar till alla och kram till dom som vill!
 
 
Lasse.