RAPPORT från Portugal-resan hösten 2008 Nedresan gick alldeles förträffligt efter att vi lärt oss begripa den automatiska incheckningen på Arlanda. Lufthansa förde oss till Frankfurt för att byta till ett annat flugzeug. På nämnda flygplats gick vi mil efter mil i gångar och kulvertar, åkte hissar och rulltrappor och rullband för att komma till rätt gate. Jag tror att om vi gått lika långt lite sydvästvart i rakt linje, så skulle vi redan varit framme i Porto. Flygresan blev förnöjsam med utsikt över vägkorsningar, Pyrenéer, moln och annat. Dessvärre satt jag intill ett tyskt par, som direkt törnade in i en snörflande, kavande, hostande, snarkande sömn. På en äcklighetsskala från 1 till 5 var det oerhört äckligt. PORTO Denna förträffliga stad har spårvagnar. Så klart. Och en bergbana, som utan vidare skulle platsa på Liseberg. Herr Eiffel har byggt en balkbro över floden Douro av det som blev över efter Eiffeltornet. Floden korsas f.ö. av flera vackra broar. Staden ståtar med massa byggnade med kakelfasader. Mest imponerande var den kakelklädda kyrkan, som ser ut som ett byggnadsverk i värsta mingporslinstil. Kolla bilderna! Restaurangerna serverar utmärkta fiskrätter, ofta mindre utmärkta kötträtter. Fågel och fisk ska det vara. Man upptäcker snabbt att man ska undvika att ta in menyn på utländska (d.v.s. icke Portugisiska), emedan priserna på dessa menyer ofta är 50 - 100 % högre än i originalutgåvan. Så mycket mer spännande att peka i den portugisiska menyn (portugisiska är inte så likt spanska, som jag inbillat mig) och se om man får in något ätbart. Vi foro ut på utflykter likt vilken skolklass som helst, och bar oss åt ungefär så också. På smalspår åkte vi genom bergiga, natursköna trakter. Sa dom som inte blundade av skräck för att tåget skulle tippa ned i någon av ravinerna som hela tiden omgav banvallen. LISSABON Så reste vi tågledes ned till Lissabon, staden där floden Tejo och Atlanten möts. Här promenerar man, åker spårvagn, hiss eller bergbana i de trånga gränderna. Vi voro förundrade över att spårvagnarna kunde fara så lättvindligt i de branta backarna och även ha hållplatser mitt i desamma. Vi kom fram till att det är som med humlans flykt - dom åker där för att dom inte vet att det är omöjligt. Och vi som har fullt sjå att ta oss upp för backen vid Waldemarsudde en solig sommardag (speciellt om bromsen är dragen i släpvagnen). Här i Lissabon finns många olika folkslag, t.ex. mängden ficktjuvar är imponerande. En av våra reskamrater blev av med sin plånbok redan första förmiddagen. Men han var en listig man. Den stulna plånboken var endast en enkel filial till huvudplånboken, som låg på hotellet. Den ordinarie plånboken hämtades på hotellet. Den blev stulen på eftermiddagen. Vi åkte som sagt upp och ned på de sju kullar, på vilka Lissabon är byggt (vilken mer stad????). Vi for över floden och hälsade på Jesus, där han stod orörlig högt uppe i luften med armarna ut som om han stod i begrepp att flyga över staden. - - - - - Så var det dags att flyga hem. Vädret hade hela tiden varit som svensk försommar, förutom en dag med duggregn. Det var onekligen kul att återse platser, som man besökte som sjöman (ha) på 70-talet (se bilder av bl.a. Lissabons glädjekvarter). Hemresan försenades kraftigt av dimma i Frankfurt. Väl framme i Frankfurt uppstod stor förvirring. Vi blev utskällda av Lufthansas markpersonalskor för att vi försökte boka om hemresan, eftersom vi inte fick gå ombord på vårt ordinarie plan. Vi var ju försenade. Någon ordning och reda ska det vara. Vi vädjade om nåd på engelska och blev utskällda på tyska. Mycket intressant. Sedemera kom vår förträfflige reseledare till undsättning. Vi förhörde oss om möjligheten att bli bjudna på lite krubb, eftersom vi var så försenade. Vi blev erbjudna att hämta matkuponger á 5 euro i andra delen av flygplatsen (som är enorm). Då hade vi fått mat, men missat nästa plan hem. Moment 22. Några listiga resekamrater gick dock till Lufthansaluckan intill och fick där omedelbart ut varsin matkupong á 10 euro. Många öl och några mackor senare flög vi hem till Arlanda, där jag och en kamrat lyckades lista ut var bussen till Märsta skulle avgå, en av SL väl förborgad hemlighet. - - - - - - Portugal är mycket trevligt. Men förvänta er att bli betraktade som svinrika nordbor med skyhöga löner, vilka de fattiga innevånarna med gott samvete kan svindla. Det var trevligare på den tiden de verkligen var fattiga, fast så får man väl inte säga. Slut på en himla trevlig spårvägsresa (he). Kolla bilderna!